Albert Einstein

Albert Einstein var vänsterhänt!

Hans pappa var elektroingenjör och hade en egen firma. Albert Eistein uppvisade ingen större begåvning i skolan, var inåtvänd och ganska isolerad samt kom ifrån en judisk familj i en övervägande katolsk stad. Faderns firma gick i konkurs ett flertal tillfällen och alla utom Albert flyttade till Italien. Han fortsatte att studera men lämnade skolan utan att ta avgångsexamen. Efter ett års hårda studier kom han dock in på Zürich tekniska högskola. Där träffade han serbiskan Mileva Maric som gick i samma klass och efter något år gifte de sig. Einstein studerade här för stora naturvetare som fysikern Heinrich Weber och matematikern Hermann Minkowski. Einstein var dock mer intresserad av den ”nya” fysiken än den klassiska som undervisades av bl a Weber och ledde till att Einstein försummade kurserna och lade tiden på studier av de nya ämnena som Maxwells lagar inom elektromagnetismen. Detta fick lärarna att uppfatta Einstein som lat och ignorant och ledde till att Albert inte fick någon plats som assistent trots att hans betyg var 4,91 av möjliga 6,00.

Efter ett par vikariat som lärare fick han mycket tack vare Marcel Grossmann och dennes far jobb på patentverket i Bern i juni år 1902 som tredje gradens teknisk expert. Här hade han gott om tid för sina studier, både eftermiddagarna och helgerna var lediga. Mellan åren 1901 och 1904 koncentrerade han sig på att studera krafter mellan molekyler i vätska och värmeledning och resultaten publicerades i ”Annalen der Physik”.Tack vare konversationer med en annan tidigare kurskamrat som också var patentingenjör i Bern, Michele Angelo Besso, så lyckades Einstein bryta barriärerna om absolut tid och rum. Det behövdes nu bara ett par månader för honom att urmjölka de flesta konsekvenserna av den speciella relativitetsteorin, bl a den berömda ekvationen E=mc2. Under de närmsta åren utvecklade hans gamla lärare Hermann Minkowski en mer matematisk beskrivning av den speciella relativitetsteorin, något som Einstein tyckte förstörde vackerheten hos teorin och hånade därför Minkowski för detta. Denna metrik som grundlade begreppet rum-tiden var dock något som Einstein till slut fick erkänna och insåg att han kunde använda i teorin av relativitetsteorin som innefattar gravitationen.

När han skrev en artikel för ”Jahrbuch der Radioaktivität und Elektronik” i november år 1907 insåg han plötsligt följande: ”Om en person faller fritt, känner han inte sin egen vikt”. Det var ifrån denna tanke (som numera kallas för ekvivalensprincipen) som han utvecklade sin relativistiska teori för gravitationen. Det var inte lätt. Något som krävdes var insikten att både rymden och tiden kröks av massa och att massa påverkas av rymden och tidens krökning.

Albert Einstein fick nobelpriset i fysik år 1921 efter en lång tid på kandidatlistan för en uppsats från hans magiska år 1905, om den fotoelektriska effekten där han tillämpade Plancks kvantteori. Han fick även priset för bl a en annan uppsats från detta år i vilken han visade att s k Brownsk rörelse berodde på molekylär verkan. Om den tredje uppsatsen från detta år som gällde hans speciella relativitetsteori som postulerar att ljusets hastighet är konstant i vakuum, och att fysikens lagar är ekvivalenta i samtliga referensramar, specificerade Nobelkommittén explicit att denna inte hade bidragit till deras val av Einstein som pristagare, vilket i efterhand är mycket häpnadsväckande.

Einstein var i USA när Hitler kom till makten i Tyskland. Eftersom han var jude beslöt han att inte återvända till sitt hemland. Snart så fick han en professur vid Institute of Advanced Study i Princeton. Resten av sitt liv arbetade han med att förgäves söka efter en enhetlig fältteori, som skulle förena hans relativistiska gravitationslagar med elektromagnetismen (han skulle ha satsat på att förena kvantmekaniken istället som han var en stor motståndare till p g a dess inbyggda slumpmässighet). Han hade en regelbunden korrespondans med Erwin Schrödinger, som var mycket lik Einstein till personligheten och som till skillnad från de flesta andra fysikerna i Tyskland stödde Einstein även efter dennes avhopp. Efter år 1945 arbetade han också mot spridning av kärnvapen, trots att han själv år 1939 varnat president Roosevelt för risken att Tyskland skulle bli först med atombomben. Därmed spelade han en aktiv roll för att sätta igång Manhattanprojektet. Han blev även erbjuden att bli Israels president men han tackade nej. Den 18 april år 1955 dog han till följd av en brusten blodåder i Princeton, New Jersey, där han hade rum nr 155; rummet som det svenska matematikergeniet Arne Beurling fick övertaga.

Einsteins privatliv

Albert Einstein har ofta beskrivits som en person som avsagt sig allt privatliv och endast ägnat sitt liv helt och hållet åt vetenskapen. Detta är felaktigt och en konsekvens av att vissa personer i Einsteins närhet, främst sekreteraren Helen Dukas samt Otto Natan, har viljat behålla hans gloria som perfekt vetenskapsman genom att inte låta information som tyder på något helt annat offentliggöras.

Einsteins moder Pauline Einstein (1858-1920), som var mycket sträng, ogillade Mileva p g a hennes ursprung samt hennes haltande och försköt mer eller mindre sin son när han tillkännagav att han skulle gifta sig med Mileva. Fadern Hermann Einstein (1847-1902) gav dock sitt godtycke till äktenskapet på sin dödsbädd. Einstein kallade kärlekssamt Mileva för ”Doxerl” (Dollie) i sina brev och sig själv för ”Johonesl” (Johnnie).

De fick en flicka kallad Liesl (1902-?) utanför äktenskapet, troligen utan Einsteins föräldrars vetskap, som de troligen adopterade bort. Albert och Mileva Maric fick två barn tillsammans inom äktenskapet. Den äldre sonen Hans Albert (1904-1973) var kallad stenansiktet i skolan för sin förmåga att likt sin far inte visa känslor; han skulle dock bli en av de främsta vetenskapsmännen/ingenjörerna i världen inom hydraliken genom väldigt hårt arbete, något som fadern hade förordat som den bästa medicinen för att komma över personliga problem. Den yngre sonen Edouard (1910-1965) skulle dock visa sig ”överintelligent” samt överkänslig och kunde inte hantera de svåra psykologiska förhållanden som sönerna växte upp med efter det att fadern Albert hade lämnat modern Mileva som därigenom hade fått ett mycket försvagat psyke.

Einstein övergav gradvis Mileva i slutet av 1910-talet och började i stället på en affär med Elsa Einstein som var kusin på moderns håll och sysslingen på faderns håll. Elsa skulle dock snabbt inta modersrollen för Albert och klara av hans relationer med allmänheten när han blev världsberömd i slutet av 1910-talet. Elsa hade två döttrar från ett tidigare äktenskap, Ilse och Margot, som snart tillkännagavs som Einsteins barn av pressen, något som gjorde Mileva förgrymmad. Mileva och barnen skulle dock bli ekonomiskt understödda av Albert under nästan hela deras återstående liv och Mileva fick bl a nobelprispengarna som investerades i tre hus i hennes favoritstad Zürich. Dessa hus fick dock gradvis säljas av till följd av de stora kostnader som Edouards behandling kostade.

Namn: Albert Einstein
Yrke: Världen kanske främste vetenskapsman.
Född: 14:e mars 1879 i Ulm, Tyskland.

Tillbaka till vänsterhänta kändisar >>